B För Borderline.

Borderline. De senaste dagarna har jag känt mig som min borderline. Jag har känt mig att jag ÄR borderline, inte att jag HAR borderline & är någe jag kan styra. Förvirring, snabb skiftning mellan känslor, skiftning mellan personligheter & en tung sorg i mitt bröst. Men mina ögon stirrar ihåliga ut i Spaniens landskap. Jag kan inte gråta, det säger stopp & klumpen i mitt bröst byggs på lite för var dag som går. Jag är timid & tillbaka dragen, sluten inom mig själv medan hjärnan går i högvarv, fylld av grubblerier över livet & vem jag är idag. Det är inte det att jag inte trivs i Spanien. Jag älskar det. Jag vill inte flytta hem igen & kommer inte heller göra så. Men jag håller på att försöka på ny kula, i ett nytt land & det kräver sina uppoffringar. Jag saknar mina vänner så det bultar av smärta i min kropp. Ännu har jag inga vänner här, och det drar sitt strå till stacken. Det tär på mig & det är så ovant att inte kunna smita en trapp iväg för en kaffe eller ta spårvagnen in till stan för att omfamna mina älskade. Att inte kunna finnas där eller ha någon för mig när jag deppar ihop och min borderline tar över. Bara för att jag flyttat så betyder inte det att jag lämnade mig själv där hemma, hela jag är här, mina positiva som negativa sidor. Jag är mycket hos mamma & pappa då jag som sagt inte har några vänner här än, inte heller tv eller internet. Men jag hoppas att de viktiga pusselbitarna kommer börja falla på plats snart, men det är ingen annan än jag som kan se till att komma ut i det sociala livet, och jag står beredd - men ändå rädd. Ringde & talade in ett meddelande på ett rescue center så får hoppas de ringer upp mig så snart som möjligt. Jag skall dyka med huvudet före & rota i den utbildning jag vill gå, väntar bara på det praktiska som att mor min skall komma ihåg att ge mig adressen, haha.. suck. Pappa har hjälpt mig otroligt mycket. Han har kört till IKEA som ligger en bra bit här ifrån, hjälpt mig handla möbler osv till lägenheten, bygga ihop dem, sätta det till rätta osv..
Men nu har jag talat allvar med honom om internet för min möjlighet att hålla kontakt med mina vänner & hur jag känt & känner mig utan kontakt med dem, och han har fattat 'allvaret' i det & är betydligt mer drivande för att fixa det för mig. Jag är helt vilse i den världen, så dessvärre kan jag inte fixa det själv.

Nu skall jag även ta tag i min träning. Från & med imorgon skall jag börja gymma på det gym mamma & pappa har tillgång till här på Zenia Mar som är en del av deras 'block'. Min aptit har minskat avsevärt, och jag äter min macka efter fyra någon gång, om inte senare & därefter middag. That's it. Jag tror värmen gör sitt, jag är inte särskilt förvånad för värmen påverkar mig mer eller mindre alltid såhär. Good thing, I say. HurrHurr.
Har även fått tips på två bra tattoo studios som ligger här runt, så när FK får tummen ur röven & börjar betala min sjukskrivning igen så vet jag vart jag skall pysa iväg, hähä.

För kvällen är jag ensam med tre underbara fyrbenta i föräldrarnas hus. Det är lugnt & skönt, jag har ätit mat, surfat runt på nätet, myser i fåtöljen till film & känner ett lugn i kroppen som jag inte känt på ett tag nu. Mina häftiga vändningar har börjat lägga sig nu, jag kan andas utan trycket på mitt bröst.

"Call me when you get lonely"
-"I'm lonely"

XoXo

Mitt nya land. Mitt nya liv.

Spanien. Jag smakar på ordet som vin. Rullar det från kind till kind, sväljer och låter tungan vila i de små rester som ligger kvar i munnen.
Jag bor i Spanien nu, sedan snart en månad tillbaka. Jag & mitt lilla busfrö såklart. En vecka i Spanien gick, och sedan kom stjärnsyster hit i två helt galna, fantastiska veckor. Har inte skrattat så mycket på jag-vet-inte-hur-länge. Galna festnätter som slutade först vid nio nästa morgon som gett mig minnen för livet, härliga dagar i solen & en balans jag fann inuti mig själv i detta land tack vare henne. Systra mi & Elin har även de vart här, dock enbart i några dagar då de skulle vidare till Barcelona med ett större gäng. Ännu har jag inte internet, så för stunden lånar jag internet då & då hemma hos föräldrarna. Idag påbörjade jag min kontakt med min terapeut här i Spanien, det ser ut som om jag även kommer fortsätta en kontakt med en BK som är under samma tak som min terapeut. I dagarna skall jag ringa in mig som volontär på ett hundcenter för spanska gatuhundar. Det skall bli kul att komma ut, in i livet här i Spanien & börja få kontakt med människor. Jag antar att jag inte riktigt hunnit med den delen än, då stjärnsyster vart här samt att jag ägnat mig mycket åt att fixa med lägenheten, som ännu inte är klart.. *puh* Men vill man ha det på ett visst sätt så.. Just nu jobbar jag mest på att få fixat internet & tv till lägenheten, vilket känns mest akut då jag känner mig otroligt distanserad från mina vänner utan internet. Det är tungt, eftersom jag lämnade mer eller mindre ALLT och flyttade hit & inte kunnat ha den kontakt jag känner att jag behövt & behöver. Jag vill vara uppdaterad på mina vänners liv, och vill kunna uppdatera dem om mitt & dela med mig av allt. Nåväl.. Jag hinner inte med så mycket mer nu, skall ta lilltottan på promenad hemåt. Ville bara göra en liten uppdatering & skall försöka med att uppdatera oftare.
Älskar & saknar er, mina nära & kära. Ni vet vilka ni är.♥

XoXo.

Dalgångar.

Känslor i dalbanor så jag blir fyrkantig i huvudet. Uäh.

Jag börjar helt klart känna av min gräns för att ta smällen av en dålig handling. Jag är på bristningsgränsen efter jag först vart chockad, arg & slutligen ledsen. Kurade ihop mig i soffan med råttorna gnagande i bröstet igår, vaggade mig själv fram & tillbaka i panik för att hålla tillbaka tårarna. Jag klarar inte av ljudet av mitt eget gråt. Snyftningarna, det salta på läpparna, att vara totalt otröstbar. Men i slutändan är offermentaliteten inte för mig, jag reser på mig & sätter på masken & svarar med ett "Näe, är trött" eller ett "Ingen bra dag idag" för de närmre. De vet att jag inte är den som är den som pratar & gråter mot någons axel & jag tycker inte om när folk tycker synd om mig. Jag har vuxit ifrån det där, men vad det handlar om är att få det ur sig när det bubblar över, när jag inte längre kan hålla locket stängt. Så som att gråta när jag får vara ifred, skriva av mig här, lyssna på vissa låtar, prata om problemet i sig med vissa personer osv. Dock är jag riktigt dålig på att prata med folk, medan andra gör just det. Jag ville aldrig att det skulle bli såhär. Jag vill faktiskt ha honom som min vän, för jag trivs så bra i hans sällskap & oavsett hur arg eller ledsen han gör mig, så har han en speciell plats i mitt hjärta. Därav gör vissa av hans ord otroligt ont, hade jag inte brytt mig & känt för honom, så hade hans ord inte rört mig i ryggen. Det är knepigt det hära, för jag vet inte hur jag skall försöka förklara att det här aldrig vart planerat & att jag inte orkar mer. Att jag bara vill vara hans vän utan svartsjuka eller tjafs. Men det verkar inte som om så kommer bli, och det är tungt. Men det är hans val, och någe jag helt enkelt får acceptera. Dessutom vet jag att han tjafsar med en vän till mig vilket inte heller gör saken bättre, men jag orkar helt enkelt inte lägga mig i. & hade jag haft en vän som fått skrivet om sig att hon framstår som en 'billig slampa' så hade jag också helt klart tänt till på alla fyra. Såja. Då fick jag bubblat ur mig lite till om det hära.

Över till lite mer roligt kanske..
Idag vart min bror, hans flickvän, deras två döttrar & sissa mi här på påskfika. Sissa mi hade bakat, vi bryggde kaffe & kokade the, drack julmust, delade ut litta påskägg & hade det så himla mysigt. Sedan kom även sissa mi's kille förbi, vilket jag verkligen uppskattade då jag saknat honom otroligt mycket. Det hela vart fantastisk så länge det varade. Tack snälla. Älskar er av hela mitt hjärta.

Till veckan skall sissa mi hämta mig så skall vi åka och hämta flyttkartonger så jag kan börja packa ner de saker jag inte vill ha med mig till förrådet, och det jag vill ha med mig till Spanien. Har massor inplanerat.. Imorgon skall jag tatuera mig, på tisdag skulle jag egentligen gått på Emilie Autumn men det blire inge av, så Maari skall komma hem till mig istället. På onsdag morgon kommer pappa, senare mot eftermiddagen skall jag träffa Jimie & surpla kaffe, prata ikapp om skvaller & skitsnackare & jag skall återfå mina älskade dreads. Ja, så fortsätter veckan med olika saker + att fixa flyttlådor, hinna börja packa ner saker osv.. Uäh. Lite lätt stress så, men jag fixar allt det med lite viljestyrka.
Nu blire soffan en stund, och sedan sängen. Natten på er, läsare!♥


Sorry doesn't cut it, babe.

Kände att det vart dags att skriva av sig lite, jag bygger upp allt inom mig så jag slutligen hamnar i så svåra dippar med så stark ångest & det känns bara jädra onödigt. Men jag genomgår en stor förändring just nu med flytten till Spanien. Det börjar bli klart hur sjukt mycket jag kommer sakna mina vänner, hur svårt det kommer vara tills jag vänjer mig vid avståndet & att inte bara susa över en port eller ner en trapp för en kvällskaffe. Det känns tungt, och på detta är all stress med allt som måste fixas inför flytten, vårdepression, packning, träffa mina vänner så ofta jag bara kan, allting med Victor.. Just nu är det fan inte lätt. Life as it is.
Åter till det med Victor. Han ser det som om jag bara vill honom illa, göra honom arg & svartsjuk. Men så är inte fallet. Det är inte på mitt ansvar att han blir svartsjuk över att jag pratar med andra killar på internet & säger ifrån att han skall ge blanka fan i att skriva onödiga kommentarer om det & tjura som en småunge. Jag FÖRSTÅR mer än väl att jag sårat honom som fan, och den smällen tar jag, men någe stans finns det ändå en gräns för hur mycket skit jag kan ta för det & mitt liv är mitt, ingen annans att lägga sig i. Tydligen äcklar jag honom numera, och det är inge roligt att läsa om en själv. Jag hade det underbart när han vart här, men mina känslor är inge jag kan styra, och jag har enormt svårt att bli förälskad, kär, älska en man & han vart inte den mannen. Så simpelt är det. Att jag på det vart otrogen finns inge acceptabel förklaring till, mer än vad jag själv vet med mig varför det blev som det blev. När jag putter bort folk från mig som kommit mig för långt under huden, så sårar jag dem hellre & tar den fega vägen ut för att de skall stänga mig ute istället för tvärtom så jag slipper ta det beslutet & kommer undan med att bli ogillad/hatad. Dessvärre vart inte fallet så i början med Victor. Jag bara slet sönder hans hjärta utan att få hat mot mig, vilket gjorde det hela svårare. Jag är som de flesta andra människorna komplex på mitt eget individuella sätt, och det är tyvärr såhär jag fungerar efter mitt femåriga förhållande som slutade i kaos & jag vart helt förkrossad. Jag kan inte förklara det bättre, men att äckla någon är inte vad jag ville uppnå, men jag har själv bäddat det såhär för mig antar jag, så det är smällen jag får ta. Det gör dock inte mindre ont för det.
Nu måste jag komma igång med städningen, för efteråt skall jag över till Tees & hjälpa henne med hennes flyttstädning & hämta litta kläder som jag fick av en granne. :)
Förlåt mig, du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta...

You're the dirt under my shoes

Kopierat från min senaste status uppdatering på facebook:
Seriöst? Du skriver att man aldrig kan jämföra kärleken till ett barn & kärleken till ett djur för att de är just djur? En sak skall du ha jävligt klart för dig: jag skulle dö & döda för min Charli-Star. Hon är det vackraste jag har, hon är som mitt barn & du som aldrig vart där jag är kan då fan omöjligt yttra dig om att man inte kan älska sitt djur på samma sätt som sitt barn. Kom då fan inte & tro dig när du skiter ut barn som socialen får betala för både du & din kille sitter på röven och aldrig kommer kunna ge era barn ett obegränsat liv. Skaffar man så många barn får man väl för helvete ha en utbildning som leder till ett välbetalt jobb & inte ett jobb dit man rings in då & då som betalar så lite att du får torka dig i röva med kaffefilter? Djävla pucko..
Jag kan iaf betala mycket & lite till för min älskling, kan du säga samma sak? Nej jag trodde väl inte det..


Ja, 'nough said.


Mitt älskade allt.♥

LIFE

Ibland har man för fort fram i livet. Förhållanden, barn, bli vuxen, karriär, utbildning.. Man stannar inte upp & ser sig runt & uppskattar det man har här, just nu. Jag känner att jag vart så inrutad på att flytta till Spanien att jag inte riktigt uppskattat sista tiden här innan jag flyttar. Men mina vänner som så gärna vill umgås, som blir lyckliga över att få krama mig, det är de som har öppnat mina ögon för nuet & hur fint jag egentligen har det. Så den sista tiden här skall jag uppskatta & ta vara på till 110 procent, och låta flytten till Spanien vara någe jag längtar till, men inte har bråttom till.
Blev så himla glad här om dagen, fick två inflyttningspresenter av Hattie & hennes son Celvin. Det vart ett fat i form av en dödskalle med en dödskalle inmålat samt ett dödskallehuvud med urgropade ögon & häftiga mönster inskurna. Har inte ägnat flyttpresenter en tanke ens, så blev så himla överraskad & glad.
Förövrigt är jag jävla trött på mig själv vad gäller att förhasta mig in i saker & såra personen som får ta smällen av det. Fan. Hade vart en annan femma om det vart ett pucko, men nu handlar det om en av de finaste & mest snälla människor jag träffat på länge. Känner mig som ett riktigt jävla rötägg, men som man bäddar får man ligga så jag får fint sitta & skämmas & slicka såren i ett hörn någe stans. Anyways..
Vart ute igår på RockBaren med frugan & träffade Frida & hade det himla kul fram tills jag blev snurrig & illamående för jag inte ätit någe på hela dagen, så jag åkte hem litta tidigare än de andra men hade ändå det himla fint med frugan & Frida! Tack mina pärlor.♥
Naj, nu skall jag ut i solen på kullen med Cassie, Niklas & deras lilleman Adrian & självfallet Charli för att avnjuta litta kaffe. Fin söndag på er!
De sjukt fina flyttpresenterna!


SPRING

Det får bli ett nattligt blogginlägg. Insåg precis att det vart (vad det känns som) en evighet sedan jag bloggade. Livet har väl haft sina ups and downs under senaste, bland annat slängde jag mig in i ett förhållande som det visade sig jag inte klarade av. Känns tungt att behöva såra en sådan fin kille, men allting har sin tid. Hade en underbar heldag med sleep over med Maari från igår till idag. Vart verkligen toppen. Vi vart bland annat hos Ed & piercade oss, drack litta vin, käkade pizza (gjorde ett undantag i min diet då jag inte längre trillar tillbaka i skiten-woho) & kollade på film. Idag vart det verkligen vår! Blommorna har börjat poppa upp i det bruna gräset, träden har fått knoppar & vinterjackorna försvinner & ersätts med Converse & skinnjacka. Underbart! Idag satt jag för första gången på kullen & grillade med vänner, drack litta mosserande & bara njöt i det fina vädret.
Tiden knappar in, snart flyttar jag till Spanien med mitt lilla monster & några lådor med tillhörigheter. Kan inte riktigt greppa hela grejen, men jag vet att jag är spänd & glad över det.
Nåväl, orkar inte knappa på datorn mer, skall mysa ner mig i soffan till film en härlig fredagskväll som denna.
Önskar er läsare en fin helg med massa sol & vårkänslor.

FALLING APART

Jag orkar inte mer. Har börjat må så vansinnigt dåligt sedan du kom in i mitt & min väns liv igen. Vill bara lägga mig i fosterställning & gråta och skrika. Du har sårat mig så mycket att jag inte längre orkar ta emot dina ord, än mindre dina fattiga ursäkter som du inte ens kan ge direkt till mig. Jag har ständigt ont i magen av ångest, tårarna hotar från stund till stund & jag får gå undan för att hämta andan & inte bryta ihop. Det finns inga ord för ditt svek, för dina grymma handlingar & ord. Jag vart lycklig innan, jag mådde bra & njöt av livet. Men det är klart att det inte fick stanna så, för det förtjänar väl inte jag i dina ögon. Mitt hjärta kommer aldrig kunna förlåta dig. Försvinn ur mitt liv! Bara försvinn...
I'm falling apart
I'm barely breathing

FUCK FAKE FRIENDS

Fan. Det är så skönt att ha äkta vänner, riktiga - sådana man kan lita på ser sanningen & talar sanningen i alla lägen. Tack sessan för att du ser igenom falskhet & offermentalitet. För att du lyssnar på mig, tror på mig, förstår mig & inte bara hör, utan även ser mina ord. Jag blir bara så rädd att jag skall förlora dig, även om prövningar i slutändan bara stärker äkta vänskap. Men jag tror på att om man värnar om sina vänner, så är man även rädd om dem & kan bli rädd att förlora det man aldrig tar förgivet.
Idag har vart en fin dag. I morse fick jag (läs & häpna) sitta på balkongen med solglasögon, kaffe & cigg i solen med Tees, och strålarna riktigt värmde. Helt klart den finaste morgonen sedan jag kom till Sverige igen. Tog mig i kragen & fyllde på kyl & frys med min nya kost (mja, det känns ännu riktigt gott att kunna skriva det, stå ut!) samt lite gottgot för dagen i ära - "Äta vad jag vill, hur mycket jag vill". Men helt ärligt har jag knappt rört godiset för det lockar inte, har mer ett sug efter bär & knäckebröd med lite ost & tomat på. Haha, men det är skönt att känna sådär, för då vet jag att jag verkligen hamnat på rätt väg igen.
Vart över på kvällskaffe hos Cassandra, Niklas & lilleman Adrian som växer så det knakar. Vart riktigt trevligt, och jag kan inte förstå att folk gnäller på deras klagomål om deras granne som envisas med att knulla nätterna långa & stampa i golvet så lilleman vaknar & håller sig vaken mitt i nätterna i tre-fyra timmar innan han lyckas somna om igen. Stackare.. Lägenhets-livet är inte alltid så jäkla lätt, tyvärr. Fick en jätte fin ljus hållare också, med dödskallar & en stor, röd sten på. Lycka! Haha.
Imorgon skall jag börja rensa ut mina garderober på kläder, skor samt väskor som jag vill sälja eller ge bort. Har några "första kvarnare" som skall kontaktas innan jag lägger ut det på sidan för oss som bor på berget på facebook.
Snart kommer älsklingpälskling hit! Skall försöka rota fram litta bra filmer för oss att mysa till i soffan. & på måndag (inte denna, utan den 19e) skall vi göra någe tillsammans som jag längtar ihjäl mig till. Vet dock inte om jag kommer dela med mig av det riktigt så tidigt efter vi gjort det, får se.. Vet ju inte riktigt vilka som läser min blogg, så är lite försiktig - med all rätt!
Nåväl. Natt på er läsare.

INSIDAN

Det hände en sak när jag vart i Spanien. Inge jag orkar skriva ut här, men idag kom det tillslut ikapp mig. Efter sex maskiner tvätt så satte jag mig & pustade ut framför datorn innan jag hoppade in i duschen, och såg någe på fb som har med just denna händelse att göra, eller snarare med denna person att göra. Det verkligen hugg till i hjärtat på mig, det kändes som om jag fick kramp i hjärtat & magen vände sig så häftigt att jag blev illamående. Det är fortfarande jag som har med alla negativa/knepiga saker att göra, det är alltid mitt fel, och även om så bara är ett antagande & en fråga om så är, så really? Efter alla dessa år så är första/andra tanken att peka finger på mig. Det är inte just det som gjorde mig såhär ledsen, men vad det ledde till & de fruktansvärt elaka sms jag fick, de har verkligen gnagt sig från insidan ut. Jag fattar inte hur någon kan vara så vansinnigt elak & spela på ens diagnos & psykiska mående. Det är inte mitt val eller fel att jag har den diagnos jag har, att läkarna bollade med diagnoser fram & tillbaka under åren & ibland väldigt korta tider vid inläggning för att kunna medicinera mig rätt. Så satans förjävligt som jag haft det, det spelar denna människan på & hånar mig för någe hon inte vet ett dugg om. Nej. Jag kan omöjligt förstå sådana människor, hur de tänker, hur de kan med att vara så elaka.. Jag bara sjönk, känner mig som en insekt under skosulan. Det här gör ont. Riktigt ont.
Utsidan må se stark ut, men det är insidan som talar sanning.

KÄRLEK

Lycka..♥


BITCH-ASS FROZEN

Då vart man tillbaka på svensk mark! Frusen & jävlig, vilken God forsaken planet har jag hamnat på egentligen? Tror jag har litta Spanien syndrom, för i morse när jag vaknade gick jag ut på balkongen för morgon ciggaretten & förväntade mig en värmande sol som kräver solglasögon, istället blåste jag nästan in i väggen på balkongen & hackade tänder. Uhu! -.-
Slog igång kaffet iaf & utrustade mig med varma kläder & tog ut Charli på en morgon runda. Funderar på om jag skall våga mig ut på en promenad med Charli till Rymdtorget för att hämta ut mina mediciner, eller om jag skall gå imorgon istället då himlen är hotande grå & jag vill inte hamna mitt i en orkan med regn. Mina mediciner är slut imorgon, så jag kan ju ta det då.. Hrm. Nåväl.
Kanske blir en fika hos Lissan idag, sitter & försöker piggna till med Light Energi dryck & kaffe. Syster hjälpte mig handla nyttigt igår, vilket känns så himla bra då jag på två veckor har gått ner tre kg. Känner mig som en annan människa med min nya kost. Ingen ångest, ingen uppsvullen mage (Har IBS vilket mina dåliga matvanor förvärrat) & en helt ny energi. Därav är jag riktigt sugen på att ta mig till Rymdtorget & tillbaka, kunde inte solen få stanna på himlen? Självfallet min tur..
Saknar min Victor Wincent så hjärtat krampar. Längtar så vansinnigt mycket efter att han skall komma hit, vilket han gör näst nästa helg.♥ Så får man känna sig komplett igen.
Blir väl till att ta sig en varm dusch ikväll & packa upp väskan, det vill säga om Charli tillåter. Hon har beslagtagit den, så fort jag öppnade väskan hoppade hon in & lade sig där. Hon älskar att sova på mina kläder, det har hon gjort sedan hon vart liten tös. Hottentotta. :)
Nä, om man skulle göra sig iordning & våga sig ut & ringa BD enheten.
Fin lill-lördag till er folket!

"HOME" OR HOME?

March 1st, is Self-Injury Awareness Day.

Myth: People who cut and self-injure are trying to get attention.
Fact: The painful truth is that people who self-harm generally do so in secret. They aren’t trying to manipulate others or draw attention to themselves. In fact, shame and fear can make it very difficult to come forward and ask for help.

Myth: People who self-injure are crazy and/or dangerous.
Fact: It is true that many people who self-harm suffer from anxiety, depression, or a previous trauma—just like millions of others in the general population. Self-injury is how they cope. Slapping them with a “crazy” or “dangerous” label isn’t accurate or helpful.

Myth: People who self-injure want to die.
Fact: Self-injurers usually do not want to die. When they self-harm, they are not trying to kill themselves—they are trying to cope with their pain. In fact, self-injury may be a way of helping themselves go on living. However, in the long-term, people who self-injure have a much higher risk of suicide, which is why it’s so important to seek help.

Myth: If the wounds aren’t bad, it’s not that serious.
Fact: The severity of a person’s wounds has very little to do with how much he or she may be suffering. Don’t assume that because the wounds or injuries are minor, there’s nothing to worry about.

More information about self-harm can be found [here].

ALWAYS REMEMBER THAT YOU ARE NOT ALONE.



källa:tumblr


Denna kopierade jag från www.bettybooze.blogg.se för jag tycker det är väldigt viktigt att folk blir mer på det klara med människor som har psykiska problem & självskada. Jag har själv vart en patient inom psykvården i elva år, detta året, med självskada & tuffa psykiska problem & vet själv hur lätt folk ser ner på en för att man har problem, då de i själva verket inte har en susning om vad som egentligen står på. Vill ni så får ni gärna kopiera & sprida vidare på dayviews, facebook, twitter, tumblr, helgon eller vilken sida ni önskar!

Över till annat!
Har vart en aningen jobbig dag då jag på ett sätt vill hem till Sverige & få avslutat allt & säga farväl till alla & få allting klart inför flytten, samtidigt som jag tycker det är tufft att lämna vad som för mig mer är mitt hem. Dessutom har jag på detta en sådan dära "före-mensen-ASONT" dag vilket gör mig purken & slö, men jag har bitit ihop & packat. städat litta här i huset, fixat disk osv & grattat min underbara mamma som fyller år idag!♥
Hoppas på en lugn resa hem imorgon. Inga förseningar, inga borttappade väskor som inte kommer på bandet, inga jobbiga resenärer, inge sådant. Men biten med jobbiga resenärer kan jag nog feting glömma för det finns alltid en & annan idiot som man får dras med som packade sillar. Hrm. Jo pappa gör en av mina favvo grytor ikväll, gott i magen när man är litta småfrusen såhära på kvällskvisten. Är aningen nervös för imorgon då Charli skall flyga i magen på planet, men vi har vart hos vetrinären & köpt lugnande som hon skall få, samt en hård bur som är ett måste. Självfallet är den rosa med små hundben på! Vi skall lägga in hennes dödskalle filt, en ko-pläd som mamma & pappa har som är riktigt varm & go, samt att hon skall få ha på sig en jacka som hon fått av mamma. Det blir ju kallt i magen på planet, så hon måste vara varmt klädd & varm bur. Blir så töntig när jag inte får ha henne hos mig under resor som jag gör, men att vi har lugnande till henne nu känns mycket bättre. Förhoppningsvis sover hon hela flygplansresan. Lyxen blir att syster kommer & hämtar oss från centralen, så slipper jag ta taxi & kan stanna till & handla litta behövlig mat & dryck till mig & Charli.
Nu skall jag ut med hottentottan på en promenad i kvällens sista ljus. Hörs från Sverige!


Love!

FREAKIN' WEEKEND

Idag vaknade jag till smattrande regn. Blev lite förvånad då det ytterst sällan regnar här. Jag & mamma lyckades smita ut under ett uppehåll med våra monster. Charli-Star fick ha på sig sin nya jacka & sitt nya nitahalsband. Hon vart som alltid otroligt söt-tuff. Det är roligt att så många stannar upp för att få hälsa på Charli & berömma hennes söta utseende. Folk frågar "Shihtzu?" vart jag än går & undrar om jag köpt henne här & isåfall hos vem, men så är ju inte fallet. Hon har ett utseende som väcker uppmärksamhet (sådan matte, sådan hund) & otroligt mycket "Aaaaw!!". Under senaste tiden har hon blivit otroligt mammig, det kom ganska snabbt efter att Bucon åkte till sin uppfödare (vilket fortfarande gör så jävla ont i mig) & hon fick hela min uppmärksamhet & jag ville inte vara någestans utan henne hos mig. Innan så sprang hon gärna efter mamma när vi vart & hälsat på, hon gick mer än gärna med henne på promenad & ville sova hos henne under nätterna, men nu är det tvärt om. Hon gömmer sig under sängen om hon förstår att mamma försöker ta ut henne utan mig, hon är mig hack i häl konstant & följer även med mig in på toaletten. Jag brukar lägga hennes bädd bredvid mig när jag sitter vid datorn, och det har funkat tills nu då hon kräver att få vara invirad i en tjock filt i mitt knä. Jag kan inte påstå annat än att jag är otroligt glad att vi fått denna fantastiska kontakt. Många människor förstår inte kontakten man kan ha med sitt djur, men jag försöker inte ens ge mig in i en diskussion för att få dem att förstå, för det är någe man måste uppleva själv för att förstå. Det går inte att lägga i ord, precis som när man älskar en person så häftigt att "Jag älskar dig" låter så himla litet & tomt. Hur som haver.
Nu börjar vädret spricka upp & bli fint här igen, men idag är det fredag och då skall här städas & bara mysas inomhus. Nu är det inte många dagar kvar till jag åker "hem" igen. Har fullspäckat schema, så mina vänner får helt enkelt komma hem till mig för att umgås. Så äre med det.
Saknar min V så sjukt mycket, blir stundvis nedstämd över fighten vi har framför oss för att hålla oss flytande, men jag fick precis ett riktigt uppiggande sms av honom. Han har planer på att komma hem till mig när jag flyttat när hans skola är slut & stanna här på obestämd tid. *Spinner*
Later guys!
(Cheers to the freakin' weekend, I drink to that!)
Jag & mitt lilla monster just nu.♥

PAIN CHANGES PEOPLE

Jag antar att jag med åren vuxit i mig själv. Med mig själv. Vid min sida förväntar jag mig aldrig se ett bekant ansikte. När jag faller förväntar jag mig att landa, inte att bli räddad. Genom svåra tider är det mig själv jag vänder mig till, det är mina ögon som ser tårarna droppa från mina kinder. Det är mina fingrar som fångar upp salta tårar, det är mina armar runt min kropp som sakta vaggar mig till sömns. Jag litar på de mina, men aldrig fullt ut. I slutändan har jag alltid vart den enda jag haft. Genom gott som ont. Jag förväntar mig aldrig mer än rimligt av andra, om inte mindre än rimligt. För litta mer än tre år sedan skaffade jag en hundvalp. Jag döpte henne till Charli-Star men kallar henne även för mitt lilla monster, mammas allt, hottentotta, tarltarl, busefisa. Jag förstod inte då hur mycket hon skulle komma att betyda för mig. För jag har aldrig delat med mig av min själ på det sättet förutom med en person. En person som gav mig alla anledningar att aldrig någonsin göra det igen. Men den lilla lurviga tjejen som vart vid min sida genom allt, är den enda jag litar på till hundra procent, mig borträknat. Jag har lärt mig av alla mina jävligt hårda år att hon & jag är allt jag har i slutändan. Ta det inte fel. Jag litar på mina vänner, men jag är sådan som person. Pain changes people. Så när folk kollar på mig & undrar hur jag kan sätta Charli's liv framför mitt eget så ler jag bara, för ord skulle aldrig få dem att förstå.
Hon är min spegel där jag ser min spegelbild.

Om

Min profilbild

My-May

Don't point your finger at crazy people.

RSS 2.0